9/4 BOYHOOD (Film 8) Betyg 5,9/7

USA 2014. Regi: Richard Linklater. Medv: Patricia Arquette, Ethan Hawke och Ellar Coltrane m fl. Längd: 2 tim 45 min.

Filmad i korta perioder mellan 2002 och 2013 är BOYHOOD en banbrytande filmupplevelse, som följer en familj under tolv år. I centrum står Mason, som tillsammans med sin syster Samantha tas med på en känslomässig och gränsöverskridande resa genom åren från barndom till vuxenliv.

Det vi ser är inte bara en fascinerande ”boyhood”, det är också föräldrarnas mognadsprocess. Det är en film gjord mot höga odds och på låg budget, men Linklater har inte bara rott projektet i land rent praktiskt, han har fått ihop ett helgjutet filmkonstverk av sällsammaste slag. Ett som med lätthet och utan pedagogiska pekpinnar övervinner alla skarvar i tidshoppen.

Vad tyckte kritikerna om denna film? Läs här.

26/3 – SNÖN PÅ KILIMANJARO (Film 7) Betyg 5,98 av 7 möjliga

Frankrike 2011. Regi: Robert Guédiguian. Medv: Ariane Ascaride, Jean‐Pierre Darroussin och Gérard Meylan m fl.

Längd: 1 tim 45 min.

Trots att han har förlorat sitt jobb lever Michel ett lyckligt liv tillsammans med sin fru Marie-Claire. De har varit förälskade i mer än trettio år. Deras barn och barnbarn gör dem lyckliga och de älskar att umgås med sina närmsta vänner. De är stolta över deras politiska ställning och kamp och deras moraliska värderingar. Men deras lycka slås i bitar och skickligheten hos Guédiguian visar sig när han efter katastrofen vrider om bilden och mycket konkret utifrån parets handlingar ställer frågor om verklig solidaritet och egoism mot varandra. Och vi inser att det går att berätta med vardaglig värme även om arbetslöshet, kriminalitet och åldrande.

Utan att diskutera samtida politik eller skylla på någon visar regissören att något har gått, eller håller på att gå, förlorat.

Vad tycker kritikerna om denna film? Läs här

19/3 – EN DUVA SATT PÅ EN GREN OCH FUNDERADE PÅ TILLVARON (Film 6) Betyg 3,3/7

Sverige 2014. Regi: Roy Andersson Medverkande: Holger Andersson och Nils Westblom med flera. Längd 1 tim 41 min.

Roy Andersson är tillbaka! Genom två kantsttta män på säljturné med skämtartiklar får vi inblick i en hisnande tillvaro. Filmen innehåller 39 scener. Eller tablåer. Fast kamera, det är folket i scenen som får röra på sig. Glåmiga miljöer. Öststaterna under kommunismen korsad med det svenska folkhemmet från 1950- eller 1960-talen. Den liknar inget annat. Visserligen fastnar skrattet ibland halvvägs men humorn i Anderssons verk måste understrykas. Den utgör en nödvändig motvikt till det djupa allvaret.

Filmen är den första svenska film någonsin att vinna Guldlejonet vid Venedigs filmfestival.

Vad säger kritikerna om denna film? Följ denna länk

12/3 – IDA (Film 5) Betyg 5,1/7

Polen/Danmark, 2013. Regi: Pawel Pawlikowski Medv: Agata Kulesza, Agata Trzebuchowska och Jerzy Trela m fl. Längd: 1 tim 22 min.

Efter att ha förlorat sina föräldrar under andra världskriget, växer Anna upp i ett kloster på landsbygden i det tidiga 1960-talets Polen. Veckan innan hon ska avlägga sina klosterlöften får hon höra att hon har en moster och reser för att träffa henne.

Resan till Lodz innebär att Ida bereds möjlighet att möta den yttre världen och därmed sin egen och Polens historia. Ida är mångfaldigt prisbelönat och ett oerhört välspelat drama med utsökt foto. Filmmusiken är sparsamt – men mycket effektfullt – använd. Fullkomligt lysande är det hur som helst.

Vad tycker kritikerna om denna film? Klicka här så får du se

5/3 – OPTIMISTERNA (Film 4) Betyg 6,2 av 7 möjliga

Norge 2013, regi: Gunhild Westhagen Magnor. Medverkande: Goro Wergeland, Lillemor Berthelsen, Birgit Myklebust
Längd: 1h 33 min

Är det möjligt att vid 98 års ålder vara aktiv i ett volleybollag? I den norska dokumentärfilmen ”Optimisterna” får vi följa ett volleyboll-lag bestående av kvinnor i åldrarna 66 till 98 år. De har tränat tillsammans under 40 års tid, men inte spelat en match på de senaste 30 åren. Nu ska det bli av! I Sverige finns Krutgubbarna, ett herrseniorlag, som de ska utmana. Norge mot Sverige. Damerna mot herrarna.

Vi får följa några av kvinnorna i laget. Goro, 98 år, får besked om att hon har bröstcancer, men det hindrar inte henne från att delta i matchen.

Vad tycker kritikerna om denna film? Här är en länk till lite recensioner.

26/2 – STILL LIFE (Film 3) Betyg 5,52/7

Storbritannien 2013. Regi: Uberto Pasolini. Medverkande: Andrew Buchan, Karen Drury, Joanne Frogga.
Längd: 1 tim 27 min

Filmen handlar om John May, spelad av Eddie Marsan, en kommunal tjänsteman i en britisk stad vars arbete består i att ordna begravningar för människor som saknar anhöriga.

May lever sitt liv ensam och ser sitt arbete som sin livsuppgift. När han en dag får veta att hans arbete ska upphöra ställs han inför att genomföra sin sista begravning. Den avlidne är en man som bott i en lägenhet mitt emot honom.

”Still life” är ett ömsint mästerverk i det lilla formatet, som belyser frågor om människors värde, liv och död.

Vad tycker kritikerna om denna film? Kolla här!

19/2 – TURIST (Film 2) betyg 4,49/7

Sverige 2014. Regi: Ruben Östlund. Medv: Johannes Kuhnke, Clara Wettergren, Vincent Wettergren, Lisa Loven Kongsli. Längd: 1 tim 58 min.

Filmen skildrar en familj som är på skidsemester i Alperna. Andra dagen på semestern är familjen med om en lavin. Panik utbryter och hela lunchserveringen där de sitter täcks av snökaos. Pappa Tomas får panik och lämnar frun och barnen mitt i kaoset. Katastrofen uteblir, men de psykiska såren är upprivna.

Ruben Östlund skildrar problem som kan uppstå när män/fäder misslyckas med att uppfylla sin förväntade könsroll.

Som åskådare får vi många frågor med oss hem. Hur djupt rotade är våra förväntade könsroller? Vad händer om man bryter med dem eller misslyckas med dem? Hur kan vi möta oss själva i vilka vi är?

Vad säger kritikerna om filmen? Klicka här för att läsa

12/2 – DET FÖRFLUTNA (Film 1) BETYG: 5,68 av 7 möjliga

Frankrike 2013. Regi: Asghar Farhadi. Medverkande: Bérénice Bejo, Tahar Rahim Längd: 2 tim 10 min

”Det förflutna” är en relationsfilm av Farhadi (som tidigare gjort ”Nader och Simin”) och var Irans bidrag till Oscarsgalan 2014.

Marie har bett sin make Ahmad att resa från Teheran till Paris för att fullborda deras separation. Det blir ett laddat och stormigt möte där många känslor kommer upp till ytan.

Filmen berättas med hjälp av subtila detaljer, där man får följa personerna utifrån olika synvinklar. Farhadi visar på hur de sitter fast i sina egna historier men längtar efter att kunna frigöra sig.

Vad säger kritikerna om filmen? Klicka här för att läsa